rör inte kalle lind gubbe!!!!!!!

jag älskar kalle lind. kommer ni ihåg hej rymden, det var ett program på svt som var fruktansvärt roligt. gillar ni sån ‘gammelmedia’ har ni kanske hört det här hej domstol på radio. av bekanta som inte har adhd har jag hört att det också var fruktansvärt roligt (obs mycket roligare än det där konstiga parlamentet eller den där jävla david batra med sitt jävla tvättmaskinsludd. vad vet han om tvättmaskinludd, han har väl egen tvättmaskin i lägenheten) detta och mycket mer är kalle linds verk (inte enbart menmen). han bloggar även här, om hylands hörna och sånt. sånt kalle lind gillar, alla har ju sina specialintressen osv. visst är det med roligt, men det som berört mig mest i kalle linds fantastiska produktion är hans bok människor det varit synd om.

kalle lind gör något imponerande i den boken. han omdefinierar begreppet ‘varit synd om’. det är ofta illa sett, det är belagt med skuld och skam, med något nedlåtande, att inte kunna ta hand om sig själv, att bli ömkad när det är synd om en. kalle lind gör en enastående maktanalys och vänder på steken. att den intentionala akten (jfr husserl) tycka-synd-om-varon (jfr heidegger) uppstår från ett annat håll. i kalle linds bok är det synd om människor som behandlas illa, som utsätts på orättvisa grunder, som kränkts av människor med mer makt och inflytande. det här kan tyckas mycket basalt, men jag anser att kalle lind går tillbaka till begreppets ursprung.

den här slående solidariteten präglar kalle linds produktion. han har formulerat ett antal mycket intressanta tankar om vad satir innebär, och att slå ‘uppåt’ respektive ‘nedåt’. varför det anses okej att skämta om moderata statssekreteraren ulrika schenström som söp bort sitt jobb men inte den sorgliga kikki danielsson (läs här!)

som jag nu gjort jävligt tydligt älskar jag kalle lind för att han är 1. rolig 2. smart. som ni säkert redan vet avskyr jag per gudmundson och allt han står för. (pg skriver som bekant på svds ledarsida om stora såväl som små tankar. att fredrik reinfeldt är en schysst kille. att mona sahlin är en jävla klåpare. osv osv).

nu korsas dessa mäns vägar för första gången i mitt liv. idag har per gudmundson mage att referera till kalle linds bok ‘proggiga barnböcker’ för att bygga upp ett resonemang om att sossarna är fel och ute, att de sysslar med indoktrinering, att ‘dagens mammor hellre läser mama än mao’. jovars, vem läser mao nuförtiden? nu verkar ju mama vara ungefär den tråkigaste av tråkiga tidningar utan någon som helst substans (ja! jag har läst mama!) men vad har det med per gudmundsons kommunistskräck att göra?

per gudmundson är en man som inte kan stava till solidaritet. per gudmundson är en man som dagligen, i den mest borgerliga av tidningar, hejar på alliansen, privata vårdval, fri marknad, låga skatter, klassklyftor, att mona sahlin är inkompetent, att det är gött att se ut över bomullsplantagerna och skjuta luftgevär på slavar, sjukskrivna och dylikt pack.

och nu har han han läst kalle lind. och använder honom dessutom för sina egna smutsiga syften. som ironiskt nog är lika likriktade, formalistiska och platta som någonsin den svenska sjuttiotalsvänstern han idag slösar värdefull spaltmeter på att kritisera. fööy faaaan. rör inte kalle lind dumma gubbe!

ps. referensen till heidegger är ett ‘skämt’, fast inte ett roligt sådant. det jag skriver om husserl och intentionala akter är dock på riktigt, och kan med fördel användas i någon intlektell diskussjon.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s